vara i

men igår var jag en hjälte, och världens bästa. både för sandra och för alla hennes vänner. hon har flyttat, men igår var hon här och hämtade det sista. runt halv nio ringer min telefon. det var dolt nummer och jag övervägde att inte svara. gillar inte när jag inte vet vem som ringer. aja, jag svarade. det var sandra. hon hade fortfarande inte hittat sin telefon. jag fick i uppgift att leta efter den, i sopprummen! och vad tror ni då? jag hittade den! snacka om grym människa va!? så hon fick komma ner till mig på jobbet och hälsa på för att hämta den. awesome! jag tror dock att hon gjorde det med flit, bara för att hon ville träffa mig en gång till innan hon flytta. haha. ;) jag kommer sakna dig sandra, bara så du vet!